Film, böcker & ljudböcker info@marica.se

Kattstryparen Rum 419, av Stefan Di-Omnia

Den här boken har jag läst en del om. Såväl recensioner som någon artikel ur lokaltidningen Enköping. Jag vet att författaren var med i Efterlyst tidigare under sommaren för att prata om brottet boken behandlar men har själv inte sett avsnittet.

filmer böcker ljudböcker online

”I rum 419 på Stadshotellet i Västerås hittas Lasse Wiggeby naken på sängen med ett buntband i plast hårt åtdraget runt halsen. En kudde är placerad över hans förvridna, blågrå ansikte. Polisiärt tyder allt på ett rånmord, men omständigheterna är märkliga och motiven många.
Efter etthundratre dagar grips Helen Aaberg-Wiggeby för mordet och förs, med handfängsel och dold under en grön tröja, in bakvägen till sal 6 i Västmanlands tingsrätt för att häktas.
Inne i salen spänner hon sina svarta, iskalla ögon i åhörarna och hånler. Hennes självsäkerhet är slående, hon vet något som ingen annan i rummet känner till.
Författaren sitter i samma sal. Ögonen och hånleendet får honom att i samma stund bestämma sig för att ta reda på allt. Vad är det som gör den misstänkta mördaren så självsäker?
Hösten 2013 börjar författaren STEFAN DI-OMNIA gräva grundligt i släkten Aabergs förflutna. Han möts av ett dödligt, fruktat mörker. En släkt fylld av bristande empati och moral och avsaknad av tjuvheder. Ett minderårigt barn som redan som tolvåring är ett charmigt, manipulativt, hänsynslöst monster. Bilden som växer fram visar sig vara mer skrämmande än han någonsin kan föreställa sig. Den skoningslösa brutaliteten förgrenar sig generation efter generation i släktträdet Aaberg.
Trettio år av bottenlös ondska rullas upp. Skräckslagna personer berättar, de som drabbats av hennes ondska. En helvetisk ondska som bekräftas i juni 2015 då hennes egen tolvåriga dotter, som vet att det finns ett ännu större och mer fruktat mörker, yppar åtta ord som får hjärtan att frysa till is.”

Som baksidestexten vittnar om  bygger Kattstryparen på en verklig händelse. Boken i sig är dock skönlitterär och det framgår inte var verkligheten tar slut och fantasin tar över. Det ser jag inte nödvändigtvis som ett problem, även om det klart är intressant då författaren sagts lägga ned otaliga timmar på att djupdyka i fallet och även intervjua bokens Helen.

Kattstryparen är en oerhört fascinerande och mörk bok. Man dras snabbt in i handlingen. Sånär som på några passager lyckas man hålla mitt intresse uppe. Mycket tack vare hemska karaktärer som bitvis känns för onda för att vara verkliga (men så är det ju bitvis fiktion, såklart) och tragiska öden. Även vissa delar av intrigen är så pass spekulativa och ”out there” att man undrar över sanningshalten. Ett smart drag, oavsett.

Det finns dock vissa saker som drar ned tempot en del.

Vissa passager är plågsamt detaljerat beskrivna. Det handlar om alltifrån en extremt utdragen beskrivning av en karaktär som hanterar kontanter han fått i ett kuvert till onödigt spekulativa sexuella beskrivningar som borde kapats i redigeringen.

En redaktörsrunda hade kunnat kapa bort säkert en-två timmar av ”kill your darlings”, övertydlighet och repetition och tajtat till manuset rejält. Det är främst dessa företeelser som får mitt intresse att dala emellanåt. Missförstå mig rätt. Trots minustecken så är detta en fascinerande bladvändare väl värd att läsas eller lyssnas på.

Sauk står för inläsningen och gör det riktigt bra. Jag kan emellanåt tröttna på att höra hans testosteronstinna stämma, men här funkar det finfint.

Kattstryparen Rum 419 slutar på 3,5 av 5 pannkakor.

Kattstryparen Rum 419 är en verklighetsbaserad kriminalroman av Stefan Di-Omnia, utgiven 2019. Boken skildrar ett mordfall i Västerås och ger en inblick i gärningspersonens bakgrund och psykologiska profil.

📖 Handling

I rum 419 på Stadshotellet i Västerås hittas Lasse Wiggeby naken på sängen med ett buntband hårt åtdraget runt halsen. En kudde är placerad över hans förvridna, blågrå ansikte. Polisen misstänker ett rånmord, men omständigheterna är märkliga och motiven många. Efter etthundratre dagar grips Helen Aaberg-Wiggeby för mordet och förs till tingsrätten för häktning.

Författaren Stefan Di-Omnia, som närvarade under rättegången, fascinerades av Helen Aaberg-Wiggebys självsäkra beteende och beslutade sig för att gräva i hennes förflutna. Hans undersökning avslöjar en släkt präglad av bristande empati och moral, där en ung flicka redan vid tolv års ålder uppvisar manipulativa och hänsynslösa drag. Berättelsen rullas upp över trettio år och avslöjar en djupgående ondska inom familjen Aaberg.

🧠 Stil och ton

Boken är skriven i en dokumentärstil och ger en detaljerad inblick i gärningspersonens bakgrund och psykologiska profil. Den är inte en traditionell deckare med en polis som löser mordet, utan fokuserar istället på gärningspersonens liv och handlingar. Berättelsen är mörk och obehaglig, vilket gör den till en intensiv läsupplevelse.

🎧 Tillgänglighet

Kattstryparen Rum 419 finns tillgänglig som e-bok och ljudbok. Ljudboken är inläst av Stefan Sauk och finns på plattformar som Storytel, Adlibris och Kobo.

⭐ Mottagande

Boken har fått blandade recensioner. Vissa läsare uppskattar den detaljerade och djupgående skildringen av gärningspersonens bakgrund, medan andra finner den obehaglig och svår att ta till sig. Enligt en recension på Evas Boktankar är boken en av de sjukaste läsupplevelserna, delvis på grund av att den handlar om en verklig person och skildrar en verkligt obehaglig individ.

• Titel: Kattstryparen Rum 419

• Författare: Stefan Di-Omnia

• Genre: Verklighetsbaserad kriminalroman

• Tema: Mord, psykopati, familjedynamik

• Stil: Dokumentär, mörk, psykologisk

• Tillgänglighet: E-bok och ljudbok (inläst av Stefan Sauk)

• Plattformar: Storytel, Adlibris, Kobo, m.fl.

Sektens barn, av Mariette Lindstein

Detta är tredje boken i Via Terra-serien. Tredje gången vi får möta sekten på Dimön och dess psykopatiske ledare.

filmer böcker ljudböcker online

”Femton år har gått sedan Sofia flydde från sekten på Dimön. Sektledaren Franz Oswald har inte synts till sedan dess, men när en skoningslös storm sveper över Sverige kliver han ut ur skuggorna. Han är redo att ta sin sekt ut i världen och blir med sitt nya miljömedvetande mer populär än någonsin. Bakom fasaden utövar han en grym och manipulativ tyranni som inte minst drabbar sektens barn. Två av dem är sönerna Thor och Vic som uppfostras enligt sektens teser till att bli trofasta soldater i faderns tjänst. Men ju äldre Thor blir, desto mer växer tvivlen. Vem är egentligen Franz Oswald? Och hur långt är han beredd att gå för att behålla sin makt? Sofia driver numera ett härbärge för unga människor som flytt från sekter, men det totalförstörs av stormen. Hon har lovat sig själv att aldrig mer ha någon kontakt med Franz Oswald. Det visar sig vara svårare än hon trott. Återigen korsas deras vägar i en vansinnig katt-och-råtta-lek där bara en av dem kan segra.”

Som beskrivet i baksidestexten tar denna tredje del vid femton år efter händelserna i Sekten som återuppstod. Det är ett bra grepp, detta med tidshopp. Det gynnar berättelsen. Att få följa sektledarens söner, deras uppväxt och sinneliv ger ett extra djup som ger boken ännu en dimension.

Jag tycker att denna är snäppet bättre än föregående. Tempot är något högre och den känns överlag mer genomtänkt. Ändå tappar jag emellanåt fokus. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Intrigen fungerar mer än bra, om än några småsega passager bitvis drar ned tempot. Nu har jag själv ingen erfarenhet av sekter. Däremot vet jag mycket väl hur trovärdiga manipulativa, maktlystna psykopater kan vara. Hur de kan attrahera folk med ideologier och utstrålning. Ändå har jag väldigt svårt att köpa Oswalds framgång. Han är som en kombination av Hitler och Öhrlund-psykopaten Silfverbjelke. Det känns ofta som att människorna i boken köper hans tugg och faller löjligt lätt. Inte minst kullkastas hans forna synder alldeles för lättvindigt. Visst går det att dra paralleller till exempelvis de män som blir ”friskrivna” från våldtäktsanklagelser och dylikt, men det går lite väl enkelt. Lite väl fort. Som att alla i samhället är sinnesslöa och saknar källkritik (Vänta, det där sista är ju inte alltför långt ifrån verkligheten?) Att Sofia och Oswalds vägar åter korsas beskrivs på ett sätt som fungerar, men även den biten känns lite väl enkel.

Gunilla Leining står åter för inläsning. En klar favorit.

Sektens barn är välskriven och spännande, även om jag har svårt att köpa vissa delar. 3,5 av 5 pannkakor.

April, April, av Mattias Edvardsson

Den just nu högaktuella Mattias Edvardsson skrev en ungdomsroman redan 2015. Förra året gavs den ut i pocket och släpptes samtidigt som ljudbok hos Saga Egmont.

filmer böcker ljudböcker online

”Planen är rätt enkel, egentligen. Klättra upp i det öppna fönstret i skolan, avfyra geväret, sedan är det över. När hans livlösa kropp faller genom fönstret borde mobbarna förstå vad de gjort, och Hugo behöver inte längre leva med sig själv. Men Hugo blir upptäckt innan han hinner sätta sin plan i verket. Han placeras på ett behandlingshem, där han träffar Julie, Nico och April. Tillsammans med sina nya vänner hittar han sig själv, och viljan att fortsätta leva.”

Det som slog mig först var att denna både strukturellt och språkligt kändes väldigt annorlunda gentemot Edvardssons succéromaner En helt vanlig familj och Goda grannar. Inte enbart då denna uppenbarligen är skriven för en något yngre publik, utan det märks även att den är skriven av en något mer oerfaren författare. Med det sagt är den fortfarande mycket välskriven. Jag tycker mig känna igen vissa drag som Edvardsson behållit och han fokuserar även i April, April på trasiga, vilsna själar och blandar in psykisk ohälsa.

I mångt och mycket är det en trevlig bok. Man fattar lätt tycke för karaktärerna, vilka gestaltas väl. Jag tycker även att han lyckas gestalta behandlingshemmet på ett sätt som känns autentiskt (detta skrivet utan att själv ha tillbringat tid på ett sådant). Personligen kan jag däremot tycka att handlingen bitvis står och stampar lite. Det känns inte som att det görs några direkta djupdykningar i huvudkaraktärens situation och intrigen tar inte riktigt fart. Ändå lyckas Edvardsson hålla upp intresset, kanske bitvis till följd av en tacksam längd på boken.

Något som däremot slår mig tidigt och hänger med rakt igenom gäller just språkbruket. Boken är välskriven rakt igenom, helt klart. Jag tycker inte att Hugos innerliga röst tillhör en kille i övre tonåren. Detsamma gäller delar av dialogen ungdomarna emellan. Det mer juvenila och enkla språkbruket skiner till emellanåt, men alltför ofta tycker jag att deras röster är för vuxna, med för många ord och uttryck som känns främmande för ungdomar. Jag kan ha helt fel, men jag inbillar mig att detta gör att tilltänkt målgrupp kanske inte identifierar sig med materialet lika mycket som de kunnat göra om ”deras språk” talades.

Boken är inläst av Magnus Schmitz. Jag tycker att han gör ett bra jobb, även om vissa betoningar hamnar fel.

April, April är en intressant och bra, om än ojämn, bok om psykisk ohälsa. 3 av 5 pannkakor.

Männen i mitt liv, av Sofia Rönnow Pessah

Rönnow Pessahs debutroman har blivit omskriven i alla större dagstidningar. Jag kan förstå det.

””Lättnaden. Vetskapen att jag faktiskt är knullbar. I alla fall om jag tjatar.”
Sonia kysser och blir kysst, Malmö byts mot Lund och kyssarna byts mot sex. Studentliv och nationer, fester och utekvällar. Sonia flyttar till Stockholm, där nattlivet balanseras med arbetet som jurist. Männen tycker Sonia är frigjord och villig. Sonia tycker männen är dumma i huvudet. Ett liv skildrat och räknat i one night stands och relationer, vad gör Sonia med männen i sitt liv och vad gör de med henne?” filmer böcker ljudböcker online

I Männen i mitt liv får vi följa bokjagets Sonia. Det börjar i övre tonåren och vi får följa med hela vägen genom studentkorridorerna och fram till karriären som jurist. Männen radas upp som nummer i den ordning hon träffar dem. Ett behov av att synas blandas med behovet av att dämpa kåthet. Dåligt självförtroende, antidepp, objektifiering och metoo avhandlas.

Det här är ganska svårt att betygsätta. Männen i mitt liv är på många sätt en viktig bok. Den är både rolig, sorglig och intressant. Den ger en bild av vårt moderna Tinder-samhälle och sexualitet framvuxen ur ett skevt samhälle. Ett välbehövligt perspektiv i hur det är att vara ung kvinna, hur män och kvinnor fungerar i sexuella relationer. Vart går gränsen för vad som är rätt och fel och varför väljer många att passera den trots att de är rädda för att göra just fel? Ett intressant inlägg i metoo-debatten.

Upplägget är också intressant. Originellt, vill jag säga därför att jag själv aldrig läst eller lyssnat på något liknande. Som man blir jag ofta bedrövad över hur vissa av männen behandlar henne i de sexuella situationerna. Hur man tänjer på gränserna och tillfogar våld som om det vore vardagsmat. Hur hon väljer att stå ut med det för att duga, vilket bitvis även ger hennes dåliga självkänsla en kick. Intressant är också det faktum att det allt som oftast är huvudpersonen Sonia som är på jakt efter sina knull. Det är hon som söker upp. Hon som är frigjord och det är … befriande. Samtidigt sorgligt med tanke på den underliggande känslan av att inte duga. Att inte vara fin nog.

Däremot gör upplägget att det bitvis känns tjatigt och lite monotont. Men det hör till, jag förstår det. På samma sätt som själva jakten och sexet även det blir något mekaniskt.

Sisaela Benn står för uppläsning och gör det bra. Skånskan passar bra till bokens jag.

3,5 av 5 pannkakor till en viktig, intressant men bitvis enformig bok.

Tolken, av Jenny Runesson

Jenny Runesson – författare och civilekonom

Jenny Runesson är en svensk författare som växte upp i Åseda och Kalmar. Sedan 1998 har hon bott i Luxemburg, där hon arbetar som civilekonom på Europeiska kommissionens statistikavdelning (Eurostat). Hon är gift och har fyra barn.

✍️ Författarskap

Jenny debuterade som författare med spänningsromanen ”Tolken” år 2020.
Romanen utspelar sig i Luxemburg och skildrar en svensk kvinna som arbetar som tolk inom EU-sammanhang. När hon dras in i en brottsutredning får läsaren följa både hennes yrkesliv och inre kamp.
Boken kombinerar deckarens nerv med frågor om språk, tillhörighet och identitet – teman som tydligt speglar författarens egen erfarenhet som utlandssvensk.

Efter succén med debutromanen skrev Jenny en fristående uppföljare med titeln ”Tivolit”. Den rör sig i samma värld av internationella miljöer, men med nya karaktärer och situationer.

🌍 Särprägel och stil

Jenny Runesson sticker ut bland svenska spänningsförfattare genom att:

• placera sina berättelser i den internationella EU-miljön, snarare än i Sverige,

• utforska språkets och kulturens roll i mellanmänskliga relationer,

• ge röst åt karaktärer som lever mellan olika världar – både geografiskt och känslomässigt.

Hon skriver med ett analytiskt men varmt tonläge, där människors inre liv är minst lika viktigt som själva brottet.

Det är alltid spännande att ge sig i kast med nya författarförmågor! Jag hade inte läst mycket om Tolken innan jag påbörjade lyssning, men Ordberoende är ett förlag som oftast står för väldigt hög kvalité.  filmer böcker ljudböcker online

”En natt blir tolken Elsa inkallad för att hjälpa polisen att förhöra en ung svenska som hittat sin pojkvän död i en fåtölj.
Vid obduktionen upptäcks ett nålstick i mannens högra hand och Elsa är snart indragen i en omskakande mordutredning. Spåren leder polisen till en av Luxemburgs smutsigaste bordeller där mannen spenderat en stor summa pengar kvällen innan.
Mordet visar sig vara del av ett betydligt större och farligare spel och Elsa inser snart att hennes egen familjs trygga tillvaro är hotad.”

Det finns mycket som tilltalar mig i Tolken. Åtminstone till en början. Den börjar bra och intressant. Jag tycker mycket om att få bekanta mig med en liten okänd prick på kartan som Luxemburg. Miljöerna är faktiskt en av bokens stora behållningar. Både när de är fascinerande, mörka och skitiga.

Strax efter inledningen händer dock något. Jag dras plötsligt inte riktigt med i handlingen. Trots en intressant premiss, mörka och hemska miljöer, tragiska öden och en på vissa sätt nytänkande kriminalare. Det är något som gör att jag återkommande tappar fokus. Kanske är det så att karaktärerna inte riktigt intresserar tillräckligt? Jag vet ärligt talat inte och lyckas aldrig riktigt sätta fingret på precis vad som går fel, och detta är ju oerhört personligt. Återigen. På papperet är detta en annorlunda och intressant bok med många av de rätta ingredienserna. Efter att den initialt tappat greppet om mig lyckas den klamra sig fast då och då.

Ann-Sofie Rase är en ny bekantskap när det kommer till uppläsare och jag tycker att hon gör ett bra jobb. Läs mer om andra författare och deras böcker här.

Tolken landar på 3 av 5 pannkakor.